Nu har vi varit o tränat igen. För Fajta blev det ff=gick bra kryp=gick rätt så bra, inkallning= inte bra, metallapportering var inget kul alls idag. Å när saker inte funkar ska man förståss som förare vara glad o pigg ändå. Hur lätt är det, när man bara känner. GRRRRRRRRRRRRRRRRRR. Hur har jag det med mitt tålamod?

Just för jag kände att mitt tålamod inte var så värst, så tränade Nano o jag endast agility.

En tjej som var med hade tagit fram jätteroliga banor.

Jag tyckte faktiskt att saker jag har svårt för-funkade rätt så bra. Kul.

Tänk hur olika hundar kan vara olika dagar. En liten gullig Harryhund, springer hur fort som helst ena dagen o nästa gång jag ser honom sitter han bara o sniffar i backén. Visst är det knepigt med vovvar.

Sist körde vi motivationsbana. Det tyckte både Fajta o Nano var jätteskoj.

Vi lade oxå en plats o med mycket störning, eftersom vi lade precis vid agilitybanan. Det gick lätt som plätten.

Jag tänker anmäla Nano till MT i höst. Egentligen är det ju ingen brådska, men varför vänta? Jag tycker att Nano är tillräckligt mogen, för ett test. Enda skillnade kanske är att hon blir modigare med tiden.

Hej igen-vi hörs.