Susanne O

27 oktober 2008 10:21

Deppa inte för några diskningar, herregud här har du en som är van vid disk.Jag har diskat mig i 90% av mina lopp,men ger jag upp NEJ NEJ.Man får aldrig ge upp,rättsom det är så får man ett kanon lopp och då är det kul igen.Det är väl inte kul och gå nolla varje gång,det ska vara lite spänning också.Klart vi ses i Rättvik,eller hur
// Susanne

Emma och Harry

27 oktober 2008 10:57

Per, du är i gott sällskap! Alla hundägare känner sig nog rätt värdelös med jämna mellanrum, även de bästa! Du är ju superduktig på att handla och föra hund. Man behöver lite motgångar ibland för att sedan kämpa lite extra och sen nå framgång igen!

Så deppa lite, men sen åker du till Rättvik och visar dig själv och alla andra hur himla bra du är!! Hejja Per!

//Emma och Harry

Per

27 oktober 2008 13:08

Vi hade kallt räknat med att gå nollade igenom agility2. Nano är så pass bra och snabb så då hade vi säkert fått sista pinnen och blivit uppflyttade.
Men sista pinnen brukar spöka för många.

Nano är sån talang och så bra att när man inte själv kan prestera tillräckligt så blir man så ledsen och besviken.
Enligt boken ska man acceptera sin misstag och se på dem som något positivt. Först då kan man göra något åt dem och lära av dem.
Se misstag som
-utmaningar som sporrar till större ansträngningar
-händelser som hjälper dig att fokusera mer på dina mål
-tillfällen som motiverar dig att prestera bättre

Åsa

27 oktober 2008 14:36

Spöka är väl bara förnamnet... Det tog över ett år för mig och Algot att få sista ag.pinnen i tvåan, det sätter sig i skallen och så försöker man köra på säkerhet vilket inte går med den typen av racerhundar.
Det enda är att glömma pinnar och köra på hinder för hinder, det kommer!

Susanne & Berry

27 oktober 2008 19:33

Måste få skriva några rader eftersom jag är en erfaren agilityfru ;).Hur många gånger har vi inte hört husse säga att Lady får EN chans till eller senast nu i sensommar när han helt skulle lägga av med agility, punkt slut!
Men...tröstens ord...motgång föder framgång...och ett antal träningar,tävlingar och blindbyteskurs så är de på gång igen.
Vi har sett dig agera med Kelpietjejerna och du är lugn och säker och kan din sak. Snart är ni i fas igen och samarbetet är på topp.

Per

27 oktober 2008 21:10

Jag brukar inte deppa ihop så här om dåliga lopp, men det var sista chansen för i år och det hade varit så skönt att få det avklarat innan nästa säsong. Det är ju inte Nano det är fel på utan på en själv.
Jo visst,jag är inte ensam om att ha det så här och det är ju en tröst.

Maria

29 oktober 2008 00:17

Kul att prata idag! Sorry om jag inte hade riktigt tid, var tvungen att käka middag så jag skulle hinna sova någon timme till innan jobbet...
Hade bara sovit tre timmar idag, för att hinna valla!

Benga

29 oktober 2008 17:26

Ibland vill det sig bara inte, det är bara att ta nya tag. Se det positivt att det är så oerhört mycket roligare att jobba med en snabb hund än en som man måste jaga på hela tiden. Har ju själv erfarenhet av båda sorter, dessutom diskade jag mig också både loppen och det är ingen mening att deppa för det även om det var årets sista tävling för oss.

Per

30 oktober 2008 19:52

Ja, du och alla andra har rätt.Varför deppa.
Nano är ju jätterolig att köra med. Hon är ju den snabba sorten. Jag tycker bara att jag gör så enkla och klantiga fel ibland. I Västerås kändes det lite tungt efteråt men det har sjunkit undan nu och jag ser fram emot Folksamtävlingen med Nano imorgon i Eskilstuna.

Ylva

31 oktober 2008 19:38

Håller med övriga talare. Det är trist när man gör misstag och inte får till det men du är duktig på att handla din hund och Nano är ju superduktig. Klart ni skall åka till Rättvik. :)