Nu har vi varit ute o spårat med Fajta o Nano-äntligen-det känns som det är hur länge sen som helst.

Det var meningen att Nano skulle få ett direktpåsläpp-men det blev litet missuppfattning hur Per hade gått spåret-så istället blev det ett påsläpp med spåret i 90 gr. vinkel. Det tog hon klockrent-gissa om jag blev förvånad när jag släppte på o hon sprang ut, vände 90 gr åt höger o började spåra. Det var verkligen jättebra gjort. En pinne missade hon, men för övrigt gick det så bra det kan. 

Fajta har varit o tagit mera prover idag. borrelia/erlichia o röda o vita blodkroppar. Vi får svar fredag.

Per la ett spår till Fajta också, vi tränar inte med Fajta innan vi har fått svar på proverna-men lite måste hon ändå få göra, förutom promenader.

Fajta var som vanligt superduktig. Inga fel överhuvudtaget. Det är jobbigare att spåra med Fajta, för där går det så fort. Nano går i ett behagligt tempo, men man får gå i rask takt förståss.

 Fajta är som en bulldozer i spåret, det bara rasslar till bland mossa o ris.

Visst, då säger många att det är upp till mig att bestämma tempot-o det är det väl i o för sig, men håller jag igen för mycket, beter hon sig som en känguru, så jag har bestämt mig för att följa henne (inte helt förståss, för det är fysiskt omöjligt) o eftersom hon hittills varken missar pinnar eller spår, tycker jag det är dumt att störa för mycket.

Jag tycker det ska bli så himla skönt när vi fått svar på proverna. Förhoppningsvis är det bara hormonerna som spökat till det ordentligt en period o då kan vi fortsätta träna som vanligt. Å, vad jag hoppas att det ska vara så.

Hej igen.