...... är inte ett helt enkelt kapitel. Min inställning är att det i de flesta fall fungerar bra o att det är nyttigt att växa upp tillsammans med djur. Men det kräver respekt av alla parter o dessutom mycket tillsyn, särskilt när det gäller små barn. Varken barn eller hundar är alltid snälla.

Jag tycker absolut inte att det är ok att hundar nafsar eller t.o.m biter varken barn eller vuxna. Människor går enl.min inställning alltid före djur.

Men här kommer vi till det lilla dilemmat. Ibland beter sig hunden såklart helt fel o det kan inte accepteras, MEN ibland beter sig barnet också helt fel o det får inte heller accepteras.

Nu kan förståss inte riktigt små barn förstå hur man ska göra o där blir det mycket arbete för föräldrarna med passning, om man inte väljer att stänga undan hunden periodvis. Vilket jag också tycker är helt ok o dessutom ibland nödvändigt.

Jag läste ett inlägg i en blogg där ngn skrev ang en hund, som tydligen förrut markerat mot ett barn att:

"nu kan barnet hoppa på hunden utan att hunden gör någonting"

Herregud, jag blir både upprörd o besviken. Så får man verkligen inte låta barnen behandla hundarna.

DET ÄR INTE FÖRSVARBART OCH ABSOLUT INTE ACCEPTERAT- i alla fall inte av mig.

//Biggan

Basta hänger mamma i kjolarna.