Hej

Här får ni en liten familjär rapport en lördag hos paret Bengtson-Johansson.

Dagen började med att jag fick hoppa in som "Nanny" åt barnbarnet.

Den ordinarie "Nanny" tycket att hon hade ont i halsen när hon vaknade och kallade in reserven. Det var jag.

För lördag hade jag helt andra planer med huset.

På em hann jag dock med att fixa lite med ett fönster.

Biggan gjorde under tiden lite behövliga saker hemma plus 90 min promenad med "Pralinerna".

18.30 var det dags med en lite drink före maten. Jag kommer inte ihåg vad den heter men det var Cacacha, lime och socker och massor med krossad is. Middagen bestod av karréspett med bulgursallad. Godare än vad det låter. Till det blev det lite rödvin av märket Santa Helena.

Efter all mat och när takterna av "Dansbandskampen" hade lagt sig, fick jag se ett motiv som jag måste föreviga, klockad 22.03

Per

.....om det är sådant oväder som det var inatt. Jag hade varit o träffat några kelpiekompisar från den "gamla tiden". Ingen tänkte på att det började snöa, så när vi skulle åka hemåt kom det som en INTE glad överraskning.

Jag kan bara säga att det blev en låååång väg hem, ja vägen blev väl inte längre-men tiden att ta sig hem. Det snöade så mycket att man bara kunde se några meter framför sig. Jag körde väldigt sakta o hoppades på att bilen efter mig skulle köra om-det blir liksom lite lättare då-men icke, han höll sig så snällt bakom hela tiden.

Jag hade radion på och rätt som det var avbröts programmet o en röst kom in o varnade för ovädret. Jo, minsann jag hade redan upptäckt eländet.

Nåväl, jag kom hem till slut o idag är det ju helt annorlunda. Så nu har vovvarna o jag varit ute på en o en halv timmes promenad i skogen. Såååå härligt o solen skiner o livet leker o hundarna leker o leker.

Nano är VÄLDIGT hungrig. Hon brukar äta sakta o inte vara så intresserad, nu glufsar hon i sig. Det här är inte likt henne.

Kan det vara så att hon är dräktig? Det är klart man letar efter tecken.

Jag tänkte börja med att skriva att hon blivit jättetjock-men så himla roligt skämt var väl inte det egentligen.

Nu väntar kaffekoppen.

//Biggan