Äntligen har jag varit ute i skogen igen. Det är så kul o uppiggande. Ja, jag har förståss varit på promenader i skogen, men träningen har det varit si o så med.

Idag blev det spårträning med både Fajta o Nano o litet, med betoning på litet uppletandeträning.

Lotta hade gått spåret till Fajta o Bettan till Nano. Måste ha varit två riktigt duktiga spårläggare, för det gick som på räls, som om vi hade tränat spår väldigt mycket på sistone. Alla pinnar, duktiga i vinklarna o bra tempo.(Fajta kanske litet för bra tempo-men det är hennes sätt att spåra) Nano fick direktpåsläpp, Fajta fick från sidan=jättebra upptag-Det är kul. Fajta fick dessutom spåra när det var ganska mörkt. Lätt för Fajta-svårt för matte.

Mona, Lotta o Fia stod o väntade på mig vid slutet. Det var väldans snällt. Jag hade sagt att det inte var nödvändigt-men som Mona sa-vi kunde inte åka. Tänk om du blivit liggande i mörkret i skogen med brutet ben o ingen telefon med mig=INTE kul.

Uppletande - vallat en hel ruta-men bara två saker utlagda på rad. Två skick för Nano-rakt ut o tillbaka o tre skick för Fajta som fick jobba litet mera för att hitta pucken. De är duktiga, dom små bruna gullisarna.

Fajta o Nano har fått varsin fäll i julklapp. Det ser bara sååååååå skönt ut, på deras platser i bilen.

Ha en bra fortsättning allithopa!!!!