......är kanske inte Nano, men definitivt av mig o av Per oxå så klart. Jag måste få suga på karamellen från helgen ett tag till. Sååååå kul vi hade o så lärorikt det var o sååååååååååååååååååå glad jag är att jag har en hund som Nano. Så lättlärd, så arbetsvillig, så uthållig, så snabb på raksträckor o så snabb i vändningar.Så lugn till vardags o så lätt att ha med överallt. Vad kan man mera begära? Inte mycket.

Nu är det problem med tid igen o problem att hinna med bloggeriet. Jobbet måste tyvärr oxå skötas o just nu tar det för mycket av min tid.

Måndag, tisdag har jag lämnat över hunderiet till Per o det får jag nog göra onsdag oxå. Då blir det skogpromenader o agilityträning med Per o det är så kul tycker Nano o Fajta oxå förståss, men Fajta får hålla sig litet i skinnet ännu.

Så underbar o älskad är såklart oxå Fajta.