Hej

Här får ni en liten familjär rapport en lördag hos paret Bengtson-Johansson.

Dagen började med att jag fick hoppa in som "Nanny" åt barnbarnet.

Den ordinarie "Nanny" tycket att hon hade ont i halsen när hon vaknade och kallade in reserven. Det var jag.

För lördag hade jag helt andra planer med huset.

På em hann jag dock med att fixa lite med ett fönster.

Biggan gjorde under tiden lite behövliga saker hemma plus 90 min promenad med "Pralinerna".

18.30 var det dags med en lite drink före maten. Jag kommer inte ihåg vad den heter men det var Cacacha, lime och socker och massor med krossad is. Middagen bestod av karréspett med bulgursallad. Godare än vad det låter. Till det blev det lite rödvin av märket Santa Helena.

Efter all mat och när takterna av "Dansbandskampen" hade lagt sig, fick jag se ett motiv som jag måste föreviga, klockad 22.03

Per

.....om det är sådant oväder som det var inatt. Jag hade varit o träffat några kelpiekompisar från den "gamla tiden". Ingen tänkte på att det började snöa, så när vi skulle åka hemåt kom det som en INTE glad överraskning.

Jag kan bara säga att det blev en låååång väg hem, ja vägen blev väl inte längre-men tiden att ta sig hem. Det snöade så mycket att man bara kunde se några meter framför sig. Jag körde väldigt sakta o hoppades på att bilen efter mig skulle köra om-det blir liksom lite lättare då-men icke, han höll sig så snällt bakom hela tiden.

Jag hade radion på och rätt som det var avbröts programmet o en röst kom in o varnade för ovädret. Jo, minsann jag hade redan upptäckt eländet.

Nåväl, jag kom hem till slut o idag är det ju helt annorlunda. Så nu har vovvarna o jag varit ute på en o en halv timmes promenad i skogen. Såååå härligt o solen skiner o livet leker o hundarna leker o leker.

Nano är VÄLDIGT hungrig. Hon brukar äta sakta o inte vara så intresserad, nu glufsar hon i sig. Det här är inte likt henne.

Kan det vara så att hon är dräktig? Det är klart man letar efter tecken.

Jag tänkte börja med att skriva att hon blivit jättetjock-men så himla roligt skämt var väl inte det egentligen.

Nu väntar kaffekoppen.

//Biggan

och det kan man säga att jag hade imorse. I helgen var barnbarnet här o vi lekte med fingerfärg. Ja, vi och vi hon lekte med fingerfärg i badrummet. Kul-kul.

Jag hade alltså satt på locken på sex burkar o lagt dom i asken. Den stod så fint uppe på övervåningen.

Imorse fick någon av hundarna för sig att jag skulle ha den. (Dom jobbar för att få smaka vid frukosten) Antagligen var den för otymplig att bära, så i trappen hördes ett brak, när hon tappade asken o ut och ner för trappen ramlade sex burkar. Tjohoooooo - Locket satt kvar. Vilken TUR-Det hade inte varit så skojigt att ha sex burkar fingerfärg i trappen och två hundar som väl hade sprungit runt överallt med färg på tassarna.

Alla ni som har barn som lekt med fingerfärg, förstår säkerligen hur det hade sett ut i huset då.

En burk i taget kom dom springande med till mig o sen sist kartongen. De tyckte själva att de gjort ett bra jobb. Det tyckte allt jag med.

Nu när det är så mörkt på kvällarna, vill jag visa hur snygga Fajta o Nano är när vi ska ut på promenad.

Den här helgen har ägnats mycket åt barnbarnen men även promenader o uppletandeövningar med vovvarna.

Ny telefon har jag inhandlat också. Det blev en Ericsson C702 med extra minneskort, så jag ska kunna lyssna på talböcker, när jag är ute o promenerar.

Filat  litet på apporteringen har vi gjort också. Nano vill gärna lätta på rumpan, när jag tar apportbocken o Fajta tränar jag på metallapporten, som hon inte tycker är det roligaste i världen. Hellre tunga än metallen, tycker hon. Hon hämtar den-det är inga problem, men hon håller så löst så det nästan skallrar. 

Ni som läser har säkerligen MÅNGA bra idéer. Dela gärna med er till en mindre vetande.

//Biggan

har gjort slut med sin fästman Exo.

Idag åkte vi till Exo för att hälsa på. Från att ha varit störtförälskad i honom, har Nano nu helt vänt blad. Hon visade tydligt att hon har tröttnat på deras förhållande. Hon har absolut inte träffat någon annan, men vill vara ensam ett tag, antagligen för att kunna förverkliga sig själv, i lugn o ro.

Ja, det är sånt man får acceptera här i världen o känner jag Exo rätt, tar han det hela med en klackspark och dessutom träffar han nog snart någon ny pingla.

Jag tror säkert att Nano o Exo  kommer att fortsätta som vänner.

//Biggan

Idag har Nano fått träffa sin kille igen. Det gick bra idag också, om ni förstår vad jag menar.Trots att det regnade en del.

Det ska mycket till om en annan ska gå ut i regnet och få till det. Det har inte hänt ännu, kan jag tala om.

 Men är man hund bryr man sig inte om det, som tur är.

Sedan har vi varit på Bond. Jag tycker väl betyget 3/5.  Birgitta var väl ungefär på samma nivå. Men Bond "måste" man se.

 Per

Idag tyckte Nano det var helt ok att para sig o jag tror hon är dödligt kär i  fästmannen Exo. (I alla fall i några dagar)

Imorse åkte jag till Bettan innan arbetet. Är man nojig, eller?  Jag har förstått att Nano tidigt går in i höglöp o när jag tittade efter vilka dagar hon uppvaktade Fajta förra gången hon löpte, så var det åttone o nionde dagen och idag är nionde dagen.

Igår vid träffen med Exo, syntes det tydligt att det snart var dax. Sagt o gjort vi åkte o träffade Exo imorse-men det blev inte så mycket med det, än en hel del flirt. Det är i o f s gulligt-men litet nervöst blir det allt, helst vill man ju att dom ska para förståss, för man vet aldrig hur det funkar med en tik, som aldrig parat förrut.

Jag bad Bettan om att få låna med Exo under dagen. Framme vid jobbet rastade jag vovvarna-där blev jag litet bestört-för jag tyckte att Nano inte flirtade lika mycket nu.

Vid frukostdax tog jag ut dom för att rasta litet-jag trodde inte det var någon parning på gång. Men så kan man bedra sig. Efter att Nano sprungit en sväng ute på gärdet, (hon kanske ville visa hur snabbt hon kan springa.  Exo visade hur snabbt han kan springa imorse)  kom hon tillbaka, flirtade till litet med killen, vände rumpan till o frågade Exo vad han tyckte. Hans svar var ett rungande YEEES.

Ja, sen var det klart.

Så nu får man hålla tummarna igen. En etapp är i alla fall avklarad.

Å så ett grattis till Brorsan Kalle som är så duktig. Ett första pris i lydn.kl.2 fast ett moment nollades. Grattis Tiina o Kalle.

//Biggan o Per

......gällande dåligt lokalsinne.

Det här är banne mig otroligt. På förmiddagen tog vovvarna o jag en promenad i skogen där vi brukar gå. Nu är det så att jag vanligtvis följer stigarna. Idag fick jag för mig att jag skulle kolla in i skogen o se om jag kunde hitta några nya bra uppletanderutor.

Hittade jag ngt bra? Ja, jag hittade många fina ställen o många fina ställen att ha som "rutor" o släppa på spår. Jag var rätt så nöjd, när jag tänkte att nu är det läge att knalla till bilen. Jag hade litet tider att passa.

Jag gick o gick o gick o gick o till slut kom jag ut på en väg, som är på helt motsatt håll än där jag har bilen. HUR i hela friden bär man sig åt för att hitta bättre. Jag har faktiskt-tro det eller ej- varit i skogen sen jag var liten-men det hjälper inte. Jag kan bara INTE hitta.

Jag måste ha en GPS. Mona, jag ringer dig o skriver noggrant upp vad din heter. Det här går ju inte.

För övrigt har Bettan o jag tagit en promenad ikväll. Vi gick elljusspåret.(Det är säkrast) Visserligen är det en blottare som springer runt här uppe, har tidningarna skrivit, men Bettan o jag med två hundar-det känns säkert.

Än är det litet tidigt för parning, men jag blev förvånad att Nano flirtade så hej vilt med Exo. Jag trodde inte hon skulle visa så mycket intresse, för hon har inte försökt få fart på Fajta än. Att hon sen gjorde Exo litet förnärmad, genom att försöka rida på honom. Det är en annan historia.

Kanske är det en hane jag har? =Skojar bara....

//Biggan