Jag tycker synd om Fajta, som ska ha den här tratten på sig hela tiden.

Fajta tycker INTE synd om sig själv. Hon bryr sig överhuvud taget inte om att hon har den. In i dörrposter, på stolsben, under bordet, med en stor tratt på huvudet. För att inte tala om när hon absolut måste trassla sig in i buren o sen där inne vända sig om. 

HUR går det till-jag fattar inte-Fajta bara fixar till det.

OCH det är nu man inser att hundar egentligen inte ska vara i soffor o sängar. Är man van hoppar man naturligtvis upp nu oxå.

Igår fick hon på något sätt in bakbenet i tratten och Ve o fasa då kunde hon slicka sig på magen. I såna lägen blir man litet skraj som matte o husse. Det har bara hänt en gång o vi hoppas att hon inte kommer på nåt sånt trix någon mer gång.

Jag räknar ner dagarna till stygnen ska tas bort.Oj, vad skönt det blir när det här är över.

//Biggan