............har inte läkt som det ska. Igår var Fajta till veterinären. Stygnen på sidorna har läkt fint, så dom kunde vet. plocka bort. Tyvärr så har "mittensåret" inte läkt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men i mitten kunde såret inte läka för där hade  köttet dött.

Hon blev sövd igen o såret rensades rent. Nu är det helt öppet (finns liksom inget att sy i) Vi har fått med salva för att kunna hålla det riktigt rent, sen äter hon fortfarande antibiotika o har fortfarande tratt på huvudet.

Stackars Fajta.

Jag kan lova er att Per inte är särskild orolig av sig. Men han blev så orolig för Fajta efter han kommit hem med henne, att han åkte ner till veterinären igen. (Ingen telefontid) Fajta som blivit sövd flera gånger tidigare o  har tidigare varit pigg (relativt som ni förstår) efteråt. Den här gången var hon väldigt dålig efteråt. 

Per var orolig att hon på något vis fått fel dos eller något annat konstigt. Det var bara att vänta o se om hon piggnade på sig sa vet.för enligt journalen var allt som det skulle.Hon piggnade på sig så nu är hon pigg o glad igen.

Ja, nu får vi än en gång hålla tummarna för Fajta så att det läker fint den här gången.

Nu ska Fajta, Basta o jag åka till djuraffären o titta om vi hittar något fint halsband till Basta o om vi kan hitta någon krage till Fajta, så hon slipper stora tratten.

På eftermiddagen ska Basta o jag på en liten släktträff. Vi åker till Kerstin som har Vicke o dit kommer också Hilja o pappa Exo. Det ska bli jättekul

Mamma Nano är på en inofficiell tävling med Per idag. Så dom håller jag förståss tummarna för också.

Som ni förstår det blir inte mycket gjort för mig här hemma, med alla tummar man ska hålla åt alla möjliga olika håll.

Hej igen

//Biggan

Hon är för söt o skojig lilla Basta.  Idag hoppade jag in i duschen litet snabbt o hade inte stängt dörren.

Vem stod där nere vid mina fötter rätt som det var. Jo, Basta förståss. Hon undrade väl vad jag hade för mig. Vad jag kan komma ihåg så är det ingen av dom andra vovvarna som hoppat in i duschen till mig. Kollat vad man pysslat med, det har dom förståss gjort, men inte ställt sig mitt i duschen. Kul tjej. Å så söt sen.

Ikväll har vi varit uppe på Hallsberg o miljötränat litet. På gatan (det finns nästan bara en gata) kom både bussar, motorcyklar o bilar. Vi gick litet där o sen gick vi till stationen.  Det är egentligen konstigt, tycker jag, att hundar inte blir mera rädda för tåg. Som dom låter o så stooooora dom är.

Det verkar som om hundar inte uppfattar det så o skönt är det.  Jag är i alla fall väldigt nöjd med Bastas "stadstur". Hon var mycket pigg o glad hela tiden.

Fajta får tyvärr inte göra så mycket än. Såret läker inte riktigt bra. Kanske beror det på att det sitter så tokigt. I alla fall ska vi till veterinären med henne imorgon, så får vi se vad han tycker. Det är inte inflammerat, så det är nog bara att bida tiden.

När vi var på promenad med Nano så körde vi litet "budföringar". Det tycker hon är så kul o hon måste få upp konditionen mera.

På söndag ska hon i alla fall få spåra.

Å, sen en liten bild på fåfänga Basta. Hon väger sig då o då o jag har ändå sagt att hon är fin i kroppen o inte alls tjock.

..... som vi byggde i söndags,(Jo, det är en gubbe, med schal) finns inte mer på vår tomt. Här har så gott som all snö smält bort o det är HÄRLIGT, HÄRLIGT, HÄRLIGT.

Visst är han dom fina, snögubben, Basta o barnbarnet Leo.

Var inne på Sofias blogg o läste om hennes hundars matrutiner. Hos oss går det till så här:

Vovvarna äter i varsitt hörn i köket. Basta äter en liten stund-springer sen iväg mot mamma Nanos matskål. Aj,aj där fick man inte komma nära-Nähä, då accepterar hon det, vänder på klacken o drar mot Fajtas hörn. HOPPSAN där fick jag inte heller komma nära. Nähä, då går jag tillbaka till min egen skål o äter upp. Samma sak varje gång.

Fajta säger glufs o så är maten slut. Då sätter hon sig o väntar o ser om det kan vankas något någonannanstans, men hon går inte i närheten av någon annans matskål, så länge någon äter.

Nano äter ibland väldigt sakta, för att provocerande lägga sig en bit ifrån o hålla koll, så ingen tänker röra hennes mat. Visserligen vill hon inte ha den, men hon vill inte att någon annan ska ha den heller o det accepteras.

Varken Nano eller Fajta behöver "säga" något till Basta angående maten, dom bara tittar på henne med varnande blickar, det räcker.

Jag vägde Basta ikväll. Hon väger nu 6.2 kg. Vad jag väger tänker jag ABSOLUT INTE tala om o jag tänker inte väga mig på länge, länge. Det är då ett som är säkert.

En sak till: HUR I HELA FRIDEN KUNDE LAILA FÖRLORA LET´S DANCE???????

//Biggan

Nu har vi börjat tävla med Nano igen. Bara lite inofficiellt än så länge. Igår var det månadstävling på klubben. Nog har hon fortfarande farten kvar! Igår blev det en liten miss i slalom i första loppet annars gick det jättebra. Kom 2:a.

Andra loppet sprang hon i fel tunnelöppning och blev diskad. Var väl otydlig  att visa som vanligt. Till helgen har vi en träningstävling igen. Då blir det tre lopp. Om 3 v. är det off debut efter valpningen.

Nano o Basta har börjat leka mycket tillsammans nu. Om bara inte Fajta är i närheten. Då ska hon lägga sig i för mycket.

Klicker träningen är i full gång med Basta.

Fajta´s sår läker mer o mer. Det sitter iofs lite tokigt till i armvecket. Hon ligger ofta med benet böjt så det kläms ihop. Det hade säkert läkt fortare om det hade varit mer luftigt. Hon haltar iaf nästan ingenting och verkar inte ha ont.

Birgitta o jag är friska.

Så nu har ni också fått sjukläget denna måndag.

Per

Igår var vi till Stockholm och lämnade den sista valpen,Bosse, till Nina.

Hennes barn och mamma var också med. Dom gav ett mycket sympatiskt och trevligt intryck.

Det var halvträligt väder dit, helträligt väder hem. Men det gick vägen.

Vi mötte dom i terminalen. Där var det proppfullt med folk som skulle med färjan till Tallin.När dom väl hade gått på, så tog vi in Bosse. Han uppträdde fördömligt, hälsade artigt och glatt på sin nya familj. Gjorde sin behov där inne och kollade sedan in dom få som var kvar.

Bosse var den sorgligaste att lämna bort. Dels för att han är som han är och dels för att man kanske inte kommer att får träffa honom mer, eftersom dom bor så långt borta. Men det känns som han får det bra i Åbo. Det är han värd.

Det blev en lång resa och dag för honom. Först resan till Stockholm och sedan 10 tim med båt och därefter någon timme med bil.

Så nu har vi nått slutmålet med tre hundar. Inatt flyttade Basta upp till oss i sovrummet med Fajta o Nano. Ja, hon fick sova i sängen. Det blev lugnast så. Det har varit en rolig erfarenhet att ha fått tagit hand om en kull.

När jag skulle rasta Basta på morgonen så upptäckte jag STORA hundliknande spår utanför huset. 10x 9 cm. Hund eller varg?

En rovdjurshandläggare kom och tittade på spillningen. Han kunde enkelt avgöra att det hade lufsat runt en lös hund här inatt. Typ stor schäfer,stövare eller jämthund. Spårgången stämde inte  och spillningen luktade inte varg; den stinker skarpt.

Men det kunde ju ha varit en varg. Spännande var det iaf innan vi fick besked.

Bosse får en hundkompis som heter Eppu och är en vinthund, en katt och -hästkompis. Dessutom 60 talet grisar att leka och ha roligt med.

När vi vände oss o gick från färjan, så såg vi hur Bosse stod vänd mot mormor o såg så glad ut, viftande på svansen. Det kändes väldigt bra.

Lycka till Nina, Dick o barnen med  Bosse!

Per

PS Lördag=BF=Bigganfritt. Vad gör man då? I mitt fall fixade jag en Indisk kycklingcurry m ris och en fla.., ett glas vin framför TV:n. Tillsammans med mina tre kvarvarande tjejer.

Kl 20-21.30 släckte jag all belysning (det var bara det som gällde om Black Earth). Tv:n fick vara på.

Sedan började jag köra  "korvleken"  med Basta. Efter bara några gånger visste hon precis vad hon skulle göra. Hon fortsatte och leta till slutet. Fantastiskt!

DS

Äntligen har jag kommit till skott o lagt in Nanovalparna som länk på Bumerangsnamnet. Enda sättet att få dom efter varandra på den här bloggen. Eller kan man göra på ngt annat vis? Vet ni? Med överskrift Bumerang eller något liknande?

Idag har lille Bosse varit hos veterinären för ombesiktning. Han var frisk o fin. Trodde väl inte annat heller-jag menar han har ju redan blivit kollad en gång i o m chipmärkningen.

 Imorgon ska vi möta upp Nina med familj i Sthlm o sen far han ut i stora vida världen.

Det blir tomt här hemma-fast det är klart vi har ju lilla Basta kvar-men ändå.

Det känns  litet sorgligt , men det är det förståss inte-det är ju jättebra att alla kommer ut till sina riktiga familjer. Men ändå.......

Nya familjen sitter nu på färjan på väg till Sverige. Så det blir litet extra spännande för Bosse innan han kommer hem. För oss blir det väldigt kul att äntligen träffas.

Det känns som om Bosse försvinner jättelångt bort, men nu är det så att vi förhoppningsvis får följa Bosses liv genom att blogga, för Nina har sagt att hon ska försöka fixa en blogg. Det är ju bara så kul.Så nu kan vi följa alla syskonen, på ett enkelt sätt.

Basta kommer förståss att sakna Bosse väldigt, väldigt mycket, för dom har bara sååååå kul ihop. Kanske Nano saknar sin lille valp oxå, vem vet.

Fajta tror jag inte bryr sig, hon tycker dom är litet jobbiga, när båda två ska hoppa o hoppa på henne.

Fajta haltar fortfarande mycket-men snart är hon säkerligen pigg o frisk o stark igen. Tratten bryr hon sig inte om-men vi tycker litet synd om henne.

Bild nr. 1= Basta o Colt=syskonkärlek

Bild nr. 2= Bosse en lärd liten valp.

Nej nu väntar kaffetåren o valparna därnere. Jag sticker ner.

Hej igen

Biggan

Hoppsan hörni-vilken tur att jag sprang ner-Basta o Bosse höll på och skulle käka upp Pers bokföringspapper.

Inatt ville Fajta ut vid 02-tiden. Det var bara för oss att bylta på oss och ge oss ut i snön. Fajta var kopplad och haltade illa i början, sedan lite bättre. Tydligen vill hon helst göra sina behov okopplad för vi fick gå en stor sväng inne i skogen och när vi kom tillbaka så kopplade jag loss henne. Efter 15m gjorde hon vad hon skulle.

Jag hade förväntat mig att hon skulle "hoppa på kryckor", imorse dagen efter operationen, men hon var hur pigg som helst. Haltar minimalt. Det var så skööönt att se. I och för sig så körde jag laser över såret 2 ggr igår. Om det var det eller om det hade blivit så ändå vet ingen. Hon blev definitivt inte sämre av det iaf.

Elektra o Pippi m.fl slipper iaf Fajta på söndagens månadstävling.

Men Nano kommer att köra!

Per

...............nu har vår lilla olyckfågel råkat illa ut igen. Vad som har hänt vet vi inte, men Per fick efter att hon varit ute, se att hon blödde från högerbenet. Det var på högerbenet i armvecket hon hade skadat sig.

Hon hade rivit upp 5 cm av huden med hull o hår. I princip hela armvecket.Inga senor eller dyligt var skadat.

Tyvärr har vi ingen aning om på vad. Ja, det var inte mycket annat att göra än att åka iväg till veterinären.

10 stygn fick dom sy ihop såret med.

Stackars lilla Fajta, hon har då en förskräcklig otur.

Tur hade istället Nano, när Per var på promenad i skogen med henne. Två meter från henne dök en grävling upp, Nano ville förståss jaga efter, men som tur är lydde hon Per o stannade kvar. Tur, tur, tur-det hade inte varit roligt om hon hade blivit sönderbiten.

Så här ser Fajtas ben ut. Hon har ont o ligger mest still. Tratt på huvudet o allt. Inte kul.